onsdag 15 december 2010

Middag i mörkret

Vet inte om jag någonsin varit med om en konstigare resturang upplevelse.

Tommy är i Sverige nu och jag är själv med barnen. För att göra mitt liv lite lättare och för att ha en trevlig kväll så bestämde vi oss för att äta middag på restaurang i går. Barnen ville verkligen ha kinamat så det fick bli ett ställe i närheten. Jag vet att i dagens kristider så är det ofta ganska tomt på gäster men detta var något helt sjukt.

När vi kom fram till resturangen så var det helt mörkt så jag trodde självklart att det var stängt. Men dörren var öppen ochmenyn hängde utanför så jag stack in huvudet och frågade.
Jo- visst det var öppet så vi gick in och satte oss i mörkret.
Det var lite svårt att hitta bordet men jag tänkte att de tänder säkert lampan nu när vi kommit.
Men nej. Restaurangen förblev kolsvart under hela middagen.
Jag kunde knappt läsa menyn för det fanns inga ljus på bordet för det delen heller.
Först var jag irriterad och försökte få servitrisens uppmärksamhet men sen började jag fundera på om det inte var så att elen var avstängd.
När jag tittade mig omkring så var det faktiskt ingenting som krävde el som var igång. Hur de tillagade min mat vill jag inte veta. Antagligen gasspis.
Barnen tyckte att det var spännande och jag tyckte det hela kändes så sorgligt så jag sa inget tillslut.

Jag tror jag beställde nudlar det smakade i alla fall så.


Dessa kort är tagna med blixt för att det över huvudtaget skulle kunna gå att se.


tisdag 14 december 2010

onsdag 8 december 2010

Så här ser magsjukan ut..


Jag och min Noah ligger helt utslagna i soffan efter två intensiva dagar i badrummet.
Noah blev dålig i går och idag hängde jag på.
Vi har lagt madrasser på golvet och ligger framför datorn hela dagen. Hade det inte varit för det konstanta illamåendet så hade jag sagt att det är ganska mysigt.
Men tyvärr så är inget mysigt när magsjukan slår till..

Mina fördommar har smittat av sig på barnen.. inte bra

Jag har en fördom mot barn som heter Kevin. Eller egentligen kanske det är föräldrarna som döper sina barn till Kevin.
Jag vet att det är hemskt och att det finns många jättefina Kevins i världen men för mig så klingar det snorig, uppkäftig, whitetrash unge. Kevin är korthårig och har ofta en fläta i nacken.

Jag vet inte vart detta kommer i från men jag träffade nydligen en tjej med samma fördom som mig. Vi såg en riktigt skruttig och bråkig unge och hon säger..
-Han heter garanterat Kevin.

Ja så nu har det fastnat ännu mer och jag kanske har nämnt det mer än jag är medveten om för i går kom Noah upp till mig gråtandes och sa att Jon hade kallat honom Kevin.
Jon kommer skrikandes hack i häl att det var Noah som kallade honom Kevin först.

Jag lugnade båda med att ingen av dem är en Kevin... Å shit.

söndag 5 december 2010

Nu är hon vuxen.


Ja nu är hon vuxen, bruden som dansade på bardisken, var med i musikvideor och gogo-dansade med latexfärg på brösten. Nu är hon snart trettio med ett mjukt mittpart.



Pappa och Noah