Jag har ju helt glömt att skriva om min fantastiska födelsedag.
Allt började med att jag blev iväg skickad på en överraskningsresa till London. Jag åkte dit för att träffa min alldeles fantastiska vän Peter. Det blev en intensiv fredag till söndag och tiden riktigt flög förbi. Bakfull som en dåre reste jag hem till Funkan tidigt på söndag morgon.
Äntligen hemma möttes jag av Tommy som så trevligt hade planerat en middag me ett par spanska bekanta. Det var det sista jag var sugen på vill jag lova och jag surade hela vägen dit.
Speciellt då vi inte kände denna familjen, det är föräldrar till Noahs klasskompis.
Kunde inte för mitt liv förstå varför vi skulle på en jäkla middag när det ända jag vill var att vara hemma och slappa. Men Tommy fick i väg mig.
När vi kommer fram till deras hus skärper jag till mig lite och kliver upp med ett artigt leende.
Där på veranda står hela min familj och mina vänner och sjunger " ja må hon leva "
NI KAN JU FÖÄRSTÅ ATT JAG HÖLL PÅ ATT TOTALT TRILLA AV PINNEN.
Min mamma, pappa, farmor, syskon, vänner mm mm... alla världens viktigaste människor var där.
