onsdag 7 januari 2009

Min rangliga Noah och min överjävliga Jon


Detta är ett kort taget i går på Noah och Tommy när de spelar fotboll på stranden. Noah försöker verkligen släpa fram sina långa smala ben och motoriken är likamed noll.

Han har växt som det ogräset han är och är nu långsmal och otroligt ostablil.
Det spelar ingen roll vad jag sätter på honom för han ser alltid i brist på ett bättre ord " luffig " ut. Tröjorna hänger över ena axeln och byxorna hänger på svaj någonstans uppe vid smalbenen.
Så vi köper nya jeans till honom i rätt längd men då drunknar han i dem. Det blir skärp trippelt varv och det ser ännu löjligare ut.
Armarna lever sitt egna liv någonstans nere på golvet och han välter allt i sin väg.
Han blir nog en riktigt lång figur.

Men o så underbar han är..... så stor och klok. Han har kommit till ett helt nytt stadie nu där det inte är så viktigt vem som hade saken först eller vilken skitsak som tillhör vem.

Han kan reta mig för att jag är den enda i familjen som inte har ett o i mitt namn.. det ni...

Den utan tvekan bästa storebror en liten kille kan önska. Han är så otroligt snäll mot Jon. Nästan till den gränsen att det blir jobbigt.
Jon är däremot i ett väldigt jobbigt stadium där han trotsar allt. Han slåss och är helt överjävlig.... det är det ända ord jag kan komma på.

Så nu har vi börjat sätta Jon på sin plats när han är helt ur styr. Hans plats är vid ytterdörren på golvet. Lite vackert symboliskt då nästa steg är tack och ha ett bra liv !

Så i alla fall när han nu sitter där så mår Noah så dåligt och han smyger till Jon leksaker eller kakor, och om vi då ta bort detta från Jon så sitter Noah brevid honom tills han får gå.
Då blir det väldigt svårt att straffa honom..... och tro mig Jon är fullt medveten om detta. Han har Noah runt lillfingret och jag och Tommy står där som två knäckta idioter.

Nannyjouren tack !

2 kommentarer:

  1. Låter som att Jon och Wilma är på samma stadie i livet ungefär.... GAAAH!!! Blir galen på henne, men eftersom hon fick lillebror precis så är det inte alltid lätt att bli arg på henne, hon är lite labil emellanåt... Vet inte vad det är för trots period hon är i och det känns dessutom som att den tripplades av att hon blev storasyster ibland.

    Måste säga oxå att det är otroligt underhållande att läsa det du skriver. Du är duktig, inte funderat på att skriva en bok eller så?!
    Kram Pernilla

    SvaraRadera
  2. Hej Trine! Vad roligt att du hittade min blogg (även om jag undrar varför den kom upp på sökord: militärt??? hahaha!)Tack för fina ord! Spanien hade ju itne vart helt fel att befinna sig i, känner jag rent spontant! Vilka underbara ungar du har! Ta hand om dom med livet om insats, lova!

    SvaraRadera