Har faktiskt redan varit uppe i snart två timmar.
Jon vaknar alltid så här tidigt oavsett vilken tid han lägger sig på kvällen.
Som tur är så la jag mig kl 23 i går efter 4 snodda avsnitt av Desperate Housewives.
Jag har fått lite skäll av en vän som är frustrerad och behöver känna att någon har det lika jävligt. Hon tycker att min blogg är för mesig och tom.
- Va fan Trine känner du aldrig för att knäcka dina barns näsben som alla andra normala föräldrar ?
Det är ganska tomt på galenheter och frustration nu för tiden.
Sanningen är den att jag spenderar så otroligt lite tid med mina barn för tillfället så jag kommer aldrig till den punkten längre. Jag är hemma kl 17.30 varje dag och barnen lägger sig alltid kl 19.00.
De är inställda som klockor och tuppar av då helt på rutin. Så detta ger mig en och en halv timme om dagen vilket är jävligt skit.
När jag då kommer hem med ett stort hål i mitt hjärta så vill jag spendera den tiden med att vara en rolig och glad mamma. Det där med uppfostran och konsekvens får liksom inte plats på två timmar.
Till Tommys stora frustration.
Där sliter han hela dagarna med trots,tjat och regler så valsar snälla mamman in och tycker att allt är ok och ser genom fingrarna.
Det är så konstigt hur allt mellan oss är precis omvänt och vilka roller man tar.
Det gjorde mig fullkomligt galen när Tommy kom hem efter jobbet och sa
- Snälla Trine sluta vara på dom hela tiden, det gör väl inget om de hoppar lite i soffan.
Där hade jag stått och lagat mat och tagit hand om två eftermiddagströtta barn och han hade ingen aning om hur vi hade haft det på dagen.
Precis det ser jag nu när jag kommer hem, en mentalt våldtagen man och två eftermiddagströtta barn.
Så svaret på din fråga Anna.
Jag hoppas en vacker dag vilja knäcka ett näsben igen, det är trots allt en tid man aldrig får igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar