Hjälp jag är min mor....

Vissa hemska hemska fraser som mamma brukade säga när jag var yngre hänger fortfarande kvar och hemsöker mig.
Man tänker ju säkert ofta när man är yngre att när jag blir mamma så kommer jag aldrig att tjata och jag kommer alltid lyssna på vad mina barn vill osv..

Men det fanns saker som mamma ofta sa som fick det att krypa under skinnet på mig.

Varje gång jag rörde något som låg på sin plats ex, en penna på skrivbordet så sa hon
- Glöm inte adressen..
Det gjorde mig galen att hon sa detta varje jävla gång man pillade något.
I köket på Mölndalsvägen hade vi en hederlig telefon som var väggfast med sladd och där låg jag på golvet varje kväll och pratade med Hanna på telefon.
Jag kommer ihåg dagen då vi fick den enorma vita sladdlösa telefonen med JÄTTE antenn.

Jag kommer dels ihåg det för friheten att kunna ligga och prata i min säng men framförallt så kommer jag ihåg att varje gång det ringde och jag svarade så hörde jag mamma från sängen,vardagsrummet,toan eller balkongen.
- Glöm inte adressen.
Mölndalsvägen 41 för helvete var mitt standard svar.... kommer du ihåg det mamma... haha

Denna mening hemsöker mig för det flyger ur mig hela tiden.
-Mamma, får jag låna kameran ?
-Ja men glöm inte adressen ???????? VA, var kom det ifrån
Vi är ju för fan adresslösa. Inget har sin plats hos Familjen Blom.

Det är vansinnigt kul att säga det till Noah.
-Här Noah lägg denna boken på sin plats.

Noah stirrar på mig med en enormt tom blick och lägger osäkert ner boken på golvet..
-Här ??

Anledningen till detta långa inlägg var eg att mammafras nr 2 precis flög ur mig.

Vi har precis ätit middag och Noah börjar efter 10 min tjata om något att äta.
Han vill ha muffins och jag erbjuder äpple.

Efter lite tjat och gnäll så kommer hon flygande ur min mun.

Detta är sista chansen för sen stänger köket !

Stänger köket?

Om ni inte hejdar mig nu så kommer jag att börja hänga tofsar i gardinerna och på toarulle hållaren.