Mammas pojkar.

Min bäbis Jon, en glad pigg och rask liten kille. Har alltid vetat vad han vill och envis som en Trine.

Min bäbis Noah. En lugn och harmonisk kille som gärna funderade länge och stilla på livets stora gåtor. Seg och långsam som en Tommy.

Festkortet

Detta kortet är taget efter vi har fått Emelie och Noah år 2005. Vi skulle ut och festa barnfria och fan va vi hade kul. Vi stod på ett bord i trädgårdföreningen och hoppade till fröken PH.
Sjukt roliga minnen.


Samma fönster samma tjejer fast 3 år senare. Här har vi fått Jon och Maximilian. Denna gången var jag hemma från Spanien för en helg med tjejerna.

3 år senare med 4 barn i mellan oss så tycker jag att vi var vassare och hetare 2008.

Väntar med spänning på nästa fototillfälle. Anna har flyttat så det får bli ett annat fönster men samma tjejer.

Älskar dig Anna !!

Hemma igen

Då var jag hemma igen !

hemma i underbart varma Spanien. I jämförelse :)

Sverigehelgen har varit hektisk. En helt fantastisk kick off i fredags följt av en helt fantastiskt jobbig lördag.

Jag hade en dag på mig att tömma mitt källarförråd i Kortedala och lasta mina saker på en lastbil till Spanien.
Det började med att jag hittade mitt förrådslås uppklippt på golvet och ett nytt monsterlås satt på dörren.
Orkar inte dra hela historien men några ord kan förklara händelseförloppet.

Stulen bröllopsklänning

Jourhavande gubbe

bultsax

storutrensning

Nostalgitripp

Hetspackning

Silvettejp

Hetslastning

Blodiga fingrar

Henrik

Lastbil

2 timmars sömn.

Sverige och Kick-off

I dag åker jag till kalla Göteborg.

Har inte sagt detta till någon för jag vill inte göra mina vänner besvikna då jag inte kommer ha tid att träffas.

Jag landar sent torsdag kväll och hela fredagen är uppbokad med jobbet ända fram till 03 faktiskt. Sen har jag en underbart skönt ledig lördag att se fram emot.... NOT.

Jag skall tömma mitt källarförråd i Kortedala och lasta allt på en bild som skall köra det hit till Spanien. Detta är ett heldagsprojekt som inte är det man önskar mest på bakfyllan... får ta det lugnt och dricka mycket vatten på fredagen.

Men ett litet besök hos min kära mamma är obligatoriskt och detta klämmer jag in på lördagmorgon. Sen reser jag hem 07,00 på söndag ;(

Så om det är någon som vill ge mig en godnattkram på lördag kväll eller se mig svettas och bära så kom till en sketen källare i kortedala.

Annars ses vi nästa gång...

Mina barn i trygghet

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6430177.ab ( läs detta )

Kan inte sluta läsa om de tragiska som har hänt i Haiti. Tänker mig min Jon i den miljön och hur han hade reagerat om jag och Tommy försvunnit ur hans liv.

Ser hans lilla blonda huvud gående på gatorna själv letandes efter sin mamma. Tänk vad rädd han hade varit och vilken total förvirring han skulle uppleva.

Vi har det så fantastiskt underbart bra, vi är verkligen lyckligt lottade som får vara tillsammans och vara trygga.

Om man skall se något gott i all förödelse, om man verkligen måste. Så skulle det vara att man sätter sina egna problem i perspektiv.

Jag har knappt 500 kvar på lönen

Mögel i huset

Dubbla hyror att betala

2 Barn i trotsåldern

Skoskav

FY fan vad jag har det bra !!

Min styrkekälla

En tredje Dimension.

En stad fylld av ljus
Ett hem fyllt av ljus
Ett liv i en värld fyllt av ljus

En gång av skuggor
En plats gjord av minnen
tar slut vid ett liv i en värld av ljus

En sköld för krig
Ett vapen för ett tryggt liv
En ödmjukhet för kärlek låter kriget ta slut

En famn att räkna med
En famn som inte längre kan ses
Ett sår i själen påminner om att det inte längre finns

En tanke för ett minne
En tår för sitt sinne
En styrka för livet säger tro Fan Trine att du vinner!

Denna underbara text skrev Tommys syster Liliana till mig för ett par år sedan när jag kände mig nere och hade det svårt, det är utan tvekan den finaste text jag känner och den ger mig en sån styrka.

Dina ord i min själ Lilli, Tack !

Upplevelsen av döden varierar i olika åldrar

Även barns upplevelse och förståelse av döden varierar utifrån ålder och personlighet. Två- till treåringen kan till exempel inte förstå hela vidden av döden. Att de döda inte kan komma tillbaka är obegripligt. Därför kan de fråga om de döda kan bli hungriga eller när de ska vakna. Sexåringen förstår att döden är definitiv och kan känna fruktan och rädsla. Han kan vilja ha garantier för att inte bli helt övergiven och frågar föräldern: Du kommer väl inte också att dö? De ännu litet äldre barnen inser att döden också kan drabba dem själva och kan känna mer eller mindre stark dödsångest. Ett bra sätt att hjälpa barn att bli trygga i en svår situation är att så konkret som möjligt svara på deras frågor. Det är också bra se till att de har förstått vad man har sagt. Barn kan ha ett behov av att prata om samma sak tusen gånger för att bemästra sin rädsla. Det kan kräva tålamod från den vuxne att om och om igen gå igenom samma sak. Men det är barns sätt att bearbeta skrämmande eller svårbegripliga upplevelser.

Detta är en text som jag hittade när jag desperat letade efter svar på nätet. Den förklarar ganska bra det vi går igenom nu hemma.
Enda sedan Noahs gammelfarfar dog så har Noah pratat väldigt mycket om döden och ställt 1000 frågor. Vissa enklare och vissa svårare att svara på.
Vi är så ärliga vi bara kan och försöker att svara så gott det går.
Detta i kombination med att han fick en " Så fungerar du " bok i julklapp har gjort att han numera lider av total dödsångest.

I boken har han läst hur hjärtat fungerar och hur det slutar att slå när man dör och att man slutar att andas.

Så nu är han helt övertygad om att han skall dö och vågar inte göra något. Inte äta för då kan man sätta i halsen och kvävas osv.

Denna panik började för en vecka sedan då han frågade om barn kunde dö eller om det vara var gamla människor som dog. Tommy svarade ärligt att ibland så kan barn bli sjuka eller råka ut för olyckor och att alla människor kan dö.
Detta resulterade i ett hysteriskt utbrott i två timmar. Han somnade tillslut sittandes i soffan efter att han spytt två gånger i ren panik.

Min lilla Noah är så otroligt känslig och har ett tankesätt som ibland är större än vad han klara av.

Nötknäpparen

I torsdags var jag på denna underbara balett i Malaga. Det var Moskvabaletten som satte upp denna fantastiska julföreställning.
Otroligt vackert och ett minne för livet !

Tack Gun för att du tog med mig :)

Tillbaks till vardagen för mig.

I dag är det söndag och det är den sista dagen på min semester, i morgon börjar 2010 på riktigt.
Nyårsafton blev lugn och mysig, vi firade med middag hemma hos oss med närmsta vännerna.

Jag lägger upp lite kort så fort jag har hittat min kamera igen. Konstigt att se kort på sig själv som brunhàrig även om jag har varit det flera gånger tidigare. Jag trivs i att vara mörk även om det krävs lite extra fix innan jag går hemifrån Går jag utan rouge så försvinner jag. Men gillar att vara en annan Trine för ett tag.

Jag har nu sedan 1 jan dietat ganska rejält och det går riktigt bra hittills. Jag vill gärna ner ca 8 kg och på ett bra sätt så jag kan hålla mig där. Kan knappast skylla på att jag har fött barn mm nu när det snart är tre år sedan. Ser fram emot att lägga ut en före och efterbild på bloggen.

Tommy är nu ledig och kommer att vara det nästa vecka när barnen är lediga från skolan vilket är skönt. Det är ju " los Reyes " här i nästa vecka och det är då de flesta spanjorer firar " jul ". Det var då kungarna kom till Jesus med gåvor och därför ger man presenter till varandra. Så mellandagsrean börjar efter den 6 jan här
Då skall det bli lite nytt tänkte jag.

Vad händer annars ?

Noah är rastlös hela tiden, det spritter i benen och han kan inte sitta still i en sekund. Att sitta på rumpan är en total omöjlighet utan han kollar på tv ståendets på huvudet. Detta skall tydligen vara tydliga 6års tecken. Han är go men jäkligt intensiv.

Jon är Jon fast två och ett halvt. Behöver jag säga mer. Finns det en gräns så skall den testas. Han lyckas alltid med det som inte får hända Han spelar Tommy och mig mot varandra. Så han glider förbi konflikten och lämnar oss bråkandets Vi skall bli bättre på det men man blir lite lätt hjärntvättad. Speciellt jag som glömmer att Jon snart år 3 àr. Jag ser honom fortfarande som min lilla bebis. Har inte märkt att han blivit sà stort. Han kryper upp i mitt kná och pratar lite bäbisspràk när Tommy skäller pà honom. Dà är det kört.
Jag tror att det ligger i han lànga gosiga hàr som jag vägrar att klippa av. Klipper vi det sà kommer han att bli stor.
Men i april så ryker napp,blöjan och välling Skit vilken 3 års present ! ;)

Vi hörs mer i veckan...

Kram