söndag 10 januari 2010

Upplevelsen av döden varierar i olika åldrar

Även barns upplevelse och förståelse av döden varierar utifrån ålder och personlighet. Två- till treåringen kan till exempel inte förstå hela vidden av döden. Att de döda inte kan komma tillbaka är obegripligt. Därför kan de fråga om de döda kan bli hungriga eller när de ska vakna. Sexåringen förstår att döden är definitiv och kan känna fruktan och rädsla. Han kan vilja ha garantier för att inte bli helt övergiven och frågar föräldern: Du kommer väl inte också att dö? De ännu litet äldre barnen inser att döden också kan drabba dem själva och kan känna mer eller mindre stark dödsångest. Ett bra sätt att hjälpa barn att bli trygga i en svår situation är att så konkret som möjligt svara på deras frågor. Det är också bra se till att de har förstått vad man har sagt. Barn kan ha ett behov av att prata om samma sak tusen gånger för att bemästra sin rädsla. Det kan kräva tålamod från den vuxne att om och om igen gå igenom samma sak. Men det är barns sätt att bearbeta skrämmande eller svårbegripliga upplevelser.

Detta är en text som jag hittade när jag desperat letade efter svar på nätet. Den förklarar ganska bra det vi går igenom nu hemma.
Enda sedan Noahs gammelfarfar dog så har Noah pratat väldigt mycket om döden och ställt 1000 frågor. Vissa enklare och vissa svårare att svara på.
Vi är så ärliga vi bara kan och försöker att svara så gott det går.
Detta i kombination med att han fick en " Så fungerar du " bok i julklapp har gjort att han numera lider av total dödsångest.

I boken har han läst hur hjärtat fungerar och hur det slutar att slå när man dör och att man slutar att andas.

Så nu är han helt övertygad om att han skall dö och vågar inte göra något. Inte äta för då kan man sätta i halsen och kvävas osv.

Denna panik började för en vecka sedan då han frågade om barn kunde dö eller om det vara var gamla människor som dog. Tommy svarade ärligt att ibland så kan barn bli sjuka eller råka ut för olyckor och att alla människor kan dö.
Detta resulterade i ett hysteriskt utbrott i två timmar. Han somnade tillslut sittandes i soffan efter att han spytt två gånger i ren panik.

Min lilla Noah är så otroligt känslig och har ett tankesätt som ibland är större än vad han klara av.

3 kommentarer:

  1. Har läst din blogg nu ett tag jag jobbar med barn , inom barn psykologi...Ett tips din son behöver gå till en psykolog ,Annars kommer det bli värre när han blir äldre.
    Lycka till Andreas

    SvaraRadera
  2. Tack för tipset Andreas.

    Vi är väl inte helt främmande för det men låter det gå lite då detta enbart har pågått under en kort period. Fortsätter det så kommer vi självklart att söka hjälp för detta. Det jag glömde skriva i inlägget är att Noah skall operera bort sina polyper i februari jag misstänker att detta även kan vara en oro inför det. Men det gäller att vara lite obs på hur han reagerar nu. Kul att höra att jag har läsare som jag inte känner , trodde bara att det var mamma som läste.

    Trine

    SvaraRadera
  3. Åhh, känner igen denna oro, men Frida har inte fått fysiska reaktioner. Men hon frågar oroligt om hon kan dö, om jag kan dö, om mormor kan dö och när man kommer tillbaka eller vaknar. Försöker också vara ärlig, men det bränner i hjärtat att de små liven skall få veta hur det ligger till redan så här tidigt. De kunde ju få vara bekymmerlösa några år till. Noah verkar vara en superalert kille. Kanske för alert till och med. Kram på er

    SvaraRadera