Noahs första dag på fotbollskolan

Efter en otroligt lång väntan så har Noah äntligen fått börja i fotboll. Första året vi kom hit var han för ung och nu har det varit sommarstängt i flera månader. Så i helt nytt fotbollskitt inträde en toklycklig Noah plan för första gången idag. Upprop på plan.

Noah får hjälp av sin tränare Antonio att träna båda fötter. Man skulle skjuta mot väggen med ena foten och ta emot med andra. Koncentrationen var total

Tränar att passa sina kompisar. Något som Noah förövrigt verkligen behöver träna på. Han anser att man har förlorat om någon annan får bollen. Det där med att man spelar i samma lag köper han inte. Ännu !

Helt slutkörd efter en timmes intensiv träning. Här spelar man inte för att ha kul utan för att bli bäst. Träning två dagar i veckan och match på fredagar.

Snodd text..

Hittade denna texten på en facebook grupp och tyckte att det var klockrent skrivet. Just nu så är mina barn ute och leker på gården själva och jag är helnervös.
Jag kom att tänka på tiden när jag, mamma och Ted bodde hos moster och kusinerna i Kungsbacka. Shit, vi var ute hela dagarna själva.

Vi brukade äta frukost och sen var vi ute på äventyr hela dagarna. Vi hade så himla roligt och det var helt underbara sommarlov vi kusiner spenderade ihop.
Jag och Trulle var värsta radarparet och Ted och Tom var sällan långt efter.
Sen hade vi ostabila Tilda som gillade att spela golf :) hahaha. Ni som känner oss förstår.

Jag kommer ihåg när pappa kom på besök och vi barn fick 500 kr med oss till kiosken för att köpa glass. Vi var borta i 2 timmar och kom tillbaks efter 2 timmar med barbiebilder, glassar, lösgodis, klubbor, Jenka och kexchoklad.
Vi kände oss som kungar i kiosken med vår rikedom... sen sålde kusinerna ut mig mot pappa och menade på att jag köpt allt själv och tvingat på dem godiset.. så jag fick spendera eftermiddagen i baksätet på bilen som stod på uppfarten.

Senare snodde jag ett hockeykort av Truls som jag rev sönder.

Tiden går fort och nu är det bara fina minnen... läs nedan för nostalgi.

Ämne: läs inte detta om du är född på 90-talet ;-)Till alla barn som överlevde 60- , 70- och 80 - talet...

Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil (med rökande föräldrar) utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska. Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta. Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen.

Inte blev vi överviktiga för det! För att: VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. =)

Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!! Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!! Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord o ch inte fortsatte maskarna att leva i magen!! Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem. Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen OTROLIGT ELLER HUR!!??

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktiskt fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!

Om du är en av dem så: GRATTIS!! Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för 'DITT EGET BÄSTA'??

Dåligt väder

Denna helgen har det regnat. Skönt att det äntligen bröt ut för det har hängt i luften ett bra tag nu. Lite brist på saker att göra här bara. Det finns inte så mycket inomhusaktiviteter som vi är vana vi hemma. Idag var en riktig lek och buslandet dag. Vi plockade fram den urvuxna tvillingvagnen bara för att kunna ta en riktig långpromenad utan att trötta ut Noah.

Imponerande strandbygge.

Nu är säsongen över och barena slåss om de få alkoholiserade engelsmän som finns kvar.

Miniversion av lek och bus landet. Lek och bus lådan typ... :)

Höst

Nu börjar det bli höst här i Spanien, tyvärr så är det inte lika vackert som i Sverige men det känns skönt med svalkan.

Vi märker det speciellt på kvällarna och har nu plockat fram våra duntäcken. Barnen har fått en våningsäng som är väldigt poppis. Problemet är bara att Noah fortfarande kommer in till oss nästan varje natt och knökar.

Noah går på en skola som heter Azahar och han verkar trivas bra. Svårt att veta för han är så trött på eftermiddagen och gnäller över allt. Då är det ganska svårt och få ett bra svar på vad han har gjort under dagen.

Jag gissar att det är väldigt högljutt på hans skola och jag tror att det är det som gör honom så slut. Jag känner igen mig i det för jag är ibland helt färdig efter jobbet bland allt kackel.

Jon går kvar på samma dagis och vi är fortfarande lika nöjda. Han är väldigt svensk nu efter sommaren och vill inte gärna prata spanska. Fröknarna var väldigt förvånade när de lämnade en liten andalusisk kille och fick tillbaks en götebörgare.

Min fina långhåriga kille.. han är riktigt roande när han inte slåss.

Jag trivs lika bra som vanligt på jobbet. Det har varit en riktigt rolig start på hösten med nya kollegor, kick-off och bra utbildningar.

Har verkligen hittat ett jobb som jag älskar och där jag känner att jag utvecklas.


Alla söta grannbarn.. Det brukar bli en lite samling hemma på eftermiddagarna. det är verkligen jättemysigt. Här sitter de och tittar på Alfons Åberg. Den stackars spanska pojken förstår inte ett skit, men han var glad för det.

Jag var huslig och bakade kaka i går. Kände mig som en supermorsa.

Kick- off

På detta vackra ställe spenderade vi en helt underbar kväll. Maten var underbar, servicen enastående och utsikten var helt fantastisk.

En otroligt fin meny och allt var serverat på ett mycket vackert sätt. Man blir tyvärr inte så bortskämd med god service här på kusten så vi sådana här tillfällen gäller det att suga in atmosfären.

Fantastisk förrät

Lite posing vid det vackra fönstret.

Det är inte ofta man kan gå ut tillsammans och dessutom känna sig någorlunda fin. Det behövs oftare kan jag konstatera.

El Chorro

I dag var vi i El Chorro. Ett underbart vackert område som ligger ca en timme in i landet från Malaga. Tyvärr så regnade det och det gjorde att det blev väldigt lerigt och inte så kul att ligga och slappa som vi hade tänkt. Det är en stor sjö som ligger i ett bergsgap om jag har förstått det rätt. Det var i alla fall en upplevelse att få se en natur som skiljer sig så mycket från det vi har här. Relativt bra dag för att summera. Lite för mycket stillasittande i bilen för barnen bara och Noah blev tokbesviken då det var så regningt och åskade. Nu kommer hösten äntligen !! Vacker bro.

Ser ni stigen i mitten på berget?

Det är en liten bro som hänger på bergskanten. Ser verkligen helt livsfarlig ut att gå där.. Så vi lät bli .

Underbart vackert naturområde.

Lördag i det förflutna.

I toppen av detta hus bodde jag och Tommy när vi var i Malaga under 2002. Vi bodde i denna skokartong och var galet kära. Tommy jobbade som bartender och jag som gogo dansare. Vi hade vårat kärleksbarn wilma och vi levde på kärlek och vin.
Det var en lusig känsla att komma tillbaks hit efter 7 år. 7 år + 2 barn och - en Wilma.
Så mycket minnen som kom tillbaks och det blev ett och ett annat hångel när vi gick där längs stranden. Det var riktigt mysigt och kommer nog att vara ett speciellt ställe för oss för alltid.

Detta var vår lilla gräsplätt som låg ett stenkast från dörren. Här sprang Wilma och lekte varje dag. Satt ett tag på muren och bara kände hennes närvaro för ett ögonblick. Min älskade fina Staffe.. Saknar dig så det gör ont.

Vårt bakis hak. Ett litet sunkigt hål i väggen där vi spenderade många söndagseftermiddagar.

7 år gör mycket kan jag konstatera. Föruton de 2 självklara skillnaderna nu från då är även att jag tyckte maten var flottig och ofräsh. Tänkte på min mjuka mage när jag tryckte i mig en svinig campero. Då var man dansare med svinplatt mage och tajt ass.

Ja fast jag har ju två vackra barn nu och alla defekter på min kropp är vackra påminnelser om att jag har gett liv.

Säkert , läste den skiten i någon mamma tidning.. finns det någon som verkligen känner så ?

Undra hur många liv kvinnan i bakgrunden har skapat ? :)

Jag vet att jag är elak men det kallas för att projicera sina känslor för er som inte läst psykologi.