Lördag i det förflutna.

I toppen av detta hus bodde jag och Tommy när vi var i Malaga under 2002. Vi bodde i denna skokartong och var galet kära. Tommy jobbade som bartender och jag som gogo dansare. Vi hade vårat kärleksbarn wilma och vi levde på kärlek och vin.
Det var en lusig känsla att komma tillbaks hit efter 7 år. 7 år + 2 barn och - en Wilma.
Så mycket minnen som kom tillbaks och det blev ett och ett annat hångel när vi gick där längs stranden. Det var riktigt mysigt och kommer nog att vara ett speciellt ställe för oss för alltid.

Detta var vår lilla gräsplätt som låg ett stenkast från dörren. Här sprang Wilma och lekte varje dag. Satt ett tag på muren och bara kände hennes närvaro för ett ögonblick. Min älskade fina Staffe.. Saknar dig så det gör ont.

Vårt bakis hak. Ett litet sunkigt hål i väggen där vi spenderade många söndagseftermiddagar.

7 år gör mycket kan jag konstatera. Föruton de 2 självklara skillnaderna nu från då är även att jag tyckte maten var flottig och ofräsh. Tänkte på min mjuka mage när jag tryckte i mig en svinig campero. Då var man dansare med svinplatt mage och tajt ass.

Ja fast jag har ju två vackra barn nu och alla defekter på min kropp är vackra påminnelser om att jag har gett liv.

Säkert , läste den skiten i någon mamma tidning.. finns det någon som verkligen känner så ?

Undra hur många liv kvinnan i bakgrunden har skapat ? :)

Jag vet att jag är elak men det kallas för att projicera sina känslor för er som inte läst psykologi.