Det var en lusig känsla att komma tillbaks hit efter 7 år. 7 år + 2 barn och - en Wilma.
Så mycket minnen som kom tillbaks och det blev ett och ett annat hångel när vi gick där längs stranden. Det var riktigt mysigt och kommer nog att vara ett speciellt ställe för oss för alltid.
7 år gör mycket kan jag konstatera. Föruton de 2 självklara skillnaderna nu från då är även att jag tyckte maten var flottig och ofräsh. Tänkte på min mjuka mage när jag tryckte i mig en svinig campero. Då var man dansare med svinplatt mage och tajt ass.
Ja fast jag har ju två vackra barn nu och alla defekter på min kropp är vackra påminnelser om att jag har gett liv.
Säkert , läste den skiten i någon mamma tidning.. finns det någon som verkligen känner så ?
Undra hur många liv kvinnan i bakgrunden har skapat ? :)
Jag vet att jag är elak men det kallas för att projicera sina känslor för er som inte läst psykologi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar